"En liten års resume/krönika"

I MITT HUVUD / Permalink / 0
Har legat och stirrat på dator skärmen i tio minuter nu och funderat över hur jag ska summera detta året här och nu. Utan att det blir lång tråkigt eller konstigt. Vad är det som gjort detta året, lett mig igenom det och gjort att jag är där jag är idag...
 
Så fantastiskt som jag avslutade år 2011 med i Miami, öppnade jag upp och började detta magiska 2012 med. När mitt plan landade på Sturup den 11 Januari och regnet piskade mig i ansiktet insåg jag hur mycket Miami resan gett mig och förändrat mig. Från en annan kultur och en månads underbara äventyr och minnen på andra sidan jordklotet till vanliga vardagen här hemma öppnade upp mina sinnen en hel del. Det var raka vägen in och tillbaka till skolan och den sista terminen på gymnasiet när jag kom hem och planering utav den kommande studenten. Jag som sett fram emot studenten sedan nian på högstadiet var som ett barn på julafton när förberedelserna började ta fart i klassrummen. Mössorna anlände, allt fler kurser avslutades och jag såg äntligen slutet på denna långa skol-resa. Jobbade på förfullt på fantastiska Falsterbo Strandbaden i baren som jag då var ett nykläckt litet ägg i. Men fick snabbt bra rutiner och blev allt mer självsäker på och över mina kunskaper och mixningar av drinkar. Jag tänkte mycket fortfarande på amerikanska/engelska de första veckorna jag var  hemma igen, tog faktiskt tid att vända tillbaka hjärnan helt till bara svenska. Resan gav ju inte bara mig personliga lyft och framsteg utan även ämnen i skolan. Kultur & idehistoria och Engelskans betyg restes snabbt och lika så mitt stora Projekt Arbete tog fart tack vare denna resa. 
 
I all små stress med att hinna med och tjäna ihop pengar på helgerna och hinna med alla stora sista uppsatser och prov i skolan försökte jag ta mitt körkort också. Och fy vad smäll jag fick på käften. Fick skylla mig lite själv för att jag kuggade. Trodde jag kunde mer än vad det visade sig. Men jag gav definitivt inte upp! Det är och var det viktigaste av allt. Och så var det dags att ha personalfest med jobbet mitt i allting. Det behövde jag. Roa mig med mina vänner igen och lätta på all annan press och stress som smög sig på mina axlar. Den personalfesten kom till att även den, förändra resten av mitt år. För där medverkade han, den Djn som man sett gå förbi på jobb och sagt "Hej" under nattklubbarna några gånger utan att lägga märke till vem han egentligen var eller såg ut. Han var med på personalfesten och när alla andra plötsligt försvann från underbara "Båten" (nattklubben) så hittade vi varandra och bestämde oss för att gå vidare till "HIPP" där vi starkt anade att resten tagit sig till. Och där började det. Min lagom starka fylla öppnade upp alla möjliga samtals ämnen under promenaden dit och lika så hans. Väl på plats på "Hipp" var kön alldeles för lång så vi övervägde att gå till en mindre klubb att avsluta kvällen på. Där trodde denna Dj från jobb att han kunde supa mig under bordet lätt som en plätt. Gissa vem det var som var mest på det klockan tre när klubben stängde? Inte var det jag. Mc Donalds till klockan fem blev det sen och resten är inte roligare än så att jag blev erbjuden att sova på hans soffa och så blev det. "The walk of shame" dagen där på var ju sådär kul. Men något hade hänt inom mig. Något gjorde så att jag gick på små lätta moln. Något med den här Djn var det, men jag viste då inte vad...
 
Efter några dejter och bak hemma hos honom ringde det en klocka i mitt huvud. Jag var för fan kär igen. Jag hade inte känt sådär på riktigt sedan 2008/2009. Att jag verkligen var kär. Och då blev det genast jobbigt inombords. Då jag inte visste om jag var tvungen att ta dö på dem fjärilar som flög omkring i magen eller om dem kunde bli besvarade och ännu fler. Om jag orkade ge mig in i det som kallas kärlek eller om det bara var en dum flört. Den 8 Februari omfamnades jag av denna nu mera inte bara "Djn" utan fantastiska människa jag föllt för och fick höra, "Du... Jag är kär". Inte trodde jag att det var sant, att någon skulle kunna vara så kär i mig som det beskrevs. "Jag är kär i dig och jag har inte känt så förr". Det fanns ingen tvekan om eller på att denna kille skulle bli min då. Min pojkvän. Någon månad gick och jag sprang fortfarande på moln av lycka samtidigt som jag var nere på jorden och var lika jordnära som förr. Plötsligt kändes allt i livet mycket lättare och enklare. Speciellt när orden "Jag älskar dig" tog plats i vårt förhållande. Då kändes det verkligen på riktigt för mig och denna kille började plocka fram alla dem bästa sidorna i mig varje dag och fick mig att bli självsäker på en annan nivå än tidigare. Denna man är Elias, Elias Eriksson och jag älskar honom bara mer och mer för varje dag som går. Ett sådant starkt band vi har mellan oss har jag inte varit i närheten av tidigare i mitt liv. Kärlek blev för mig en liten del av en ny livsstil under detta året.
 
Jag tog sedan och kämpade ihop våran bal till skolan/klassen och två veckor efter det tog jag studenten. Nog en utav dem lyckligaste dagarna i mitt liv. Den var fantastisk och helt underbar. Så många som kom och firade mig, så mycket fint jag fick, och vilken grymt rolig och bra dag jag hade. Visst rann det lite tårar från olika håll och kanter men största delen av dagen var fylld med bara ren glädje. Något jag minns så starkt från min student dag är också just när jag satt och öppnade alla presenter. Då jag kom till paketer från min kusin Kajsa. Mina älskade kusin som inte kunde medverka på plats då hon någon månad tidigare hade fått diagnosen "cancer". Bara när jag tittade på paketet och kuvertet började tårarna rinna. Nallen jag skådade när jag slitit av allt papper runt om fick mig att se livet på ytterligare ett sätt. Det väckte upp mig ännu lite mer och gjorde mig ännu lite starkare. Trots mina tårar var jag så glad och otroligt tacksam över att min svårt sjuka kusin tagit sig tiden och sin ork till att köpa denna nalle själv till mig och till min student. Den står och vakar över min säng där hemma och har gjort sedan den dagen. Är det någon nalle jag inte tänker slänga från min barndom och uppväxt så är det den och en annan brun som ligger i garderoben. Dem för mig, är viktiga att ha med.
 
Under hela våren var jag även på en Göteborg weekend med Elias på Summerburst festivalen och på lite andra orter. I Juli kom den största jobb månaden för mig som bartender och Elias som Dj på hästvecka mitt jobb arrangerar varje år. 10 dagars camping och jobb med alla bästa vänner och kollegor gjorde årets största lön inkomst och tokigheter. Vi hade förbaskat kul tillsammans! Och några veckor efter det åkte jag och Elias till Rhodos i två veckor. Två veckor som för mig var viktiga för oss och vårt förhållande. Vi kom ännu närmre varandra och jag kände ännu större tillit för honom än förr. Dagarna rullade sedan på och höstterminen började för många andra, men inte för mig. Det var en underlig känsla att inte få en kallelse till skolstarten. I oktober blev det sedan en Paris resa och ett nytt jobb. Ett jobb jag då fortfarande har idag som servitris/värdinna på Jensens Böfhus. Mognade mer och mer och mitt i all glädje och framgång så var det detta med min kusin som dag in och dag ut gnagde innuti mig. Så förbaskat jävla orättvist och hemskt att jag knappt kunde beskriva eller ta på det själv. Låg och grät så många gånger för mig själv i sängen för jag kände maktlöshet och var ovetande egentligen om allt som försegick. Jag hann i alla fall träffa min fina kusin en gång innan hon lämnade oss i vintras. Det var riktigt tungt och jobbigt att se henne så svårt sjuk. Jag mådde så dåligt och hade sån ångest över livet när jag satt där och höll i hennes hand. Hur fan detta kunde hända på världens mesty oskyldiga och snällaste tjej? Ett sådant hjärta av guld som hon hade har inte många. Och jag säger fortfarande som min farmor sa till mig i all sorg, "Om gud finns, så hade han inte tagit våra barn ifrån oss." För vem gör det?! Jag är inte troende och tror inte på gud och den biten. Det tillalar inte mig och har aldrig riktigt gjort. Livet är inget gud bestämmer över eller styr för mig nämligen. Det är mer karma och konsekvenser som gör att livet går och blir som det är för mig. Men jag har ändå inget svar på varför cancer finns eller uppstår hos människor. Jag kan liksom inte heller knappt acceptera fortfarande att cancern tagit en vacker ängel och ett vackert barn ifrån oss. Finns inga riktiga svar eller förklaringar på det, och ibland är det det som sårar och gör ont i mig mest. Att man inte förstår eller vet varför. 
 
Från en tråkig händelse till en annan detta året så la jag hästhjälmen på hyllan också i år. Efter 15 år inom sporten la jag hjälmen på hyllan och sålde min älskade Ponny Dixie till en familj i Laholm. Det har också varit tungt och svårt att släppa något som varit mitt hela mitt liv fram till idag. Jag saknar henne och hoppträningarna enormt fortfarande. Men jag har valt en annan livsstil nu mera. Hästarna gjorde och omfångade mitt hela liv fram till i år. Det har gått upp och ner och varit svårt många gånger med skador och tråkigheter men det här med hästar och ridning, kommer allti vara en del av mig. Det har format stora delar av mig och gjort störst innebörd för mig angående tale sättet "att aldrig ge upp". Där har jag kämpat och lagt ner både själ och all tid jag haft tills i sommras. En stor omställning som både var svår att ta sig igenom med också skön. Diexina är förevigt i mitt hjärta och min mamma och farmor som la ner alla pengar och tid dem hade på att jag skulle kunna leva med henne är jag så tacksam till och för. Inget hade gått utan dem. Känner lita tårar även nu i ögonen när jag tänker på alla minnen och all framgång vi haft tillsammans men, jag valde detta och är trots allt ändå nöjd med mitt liv utan hästarna också. Man kan inte ha allt här i livet, eller göra allt. Något jag också lärt mig detta året. Att prioritera och planera.
 
Summa sumarum av allt så kommer jag börja mitt 20:de år på jorden med att flytta hemmifrån. En andra handslägenhet ska jag testa att ha för mig själv i ett halv år till att börja med. Det ska bli skönt, spännande, läskigt och roligt. Men framför allt väldigt lärorikt för mig. En annan sak som varit stort för mig som jag kan resumera nu och se klart nu, är att ja lyckats lägga allt skit och elende som hänt mig de senaste åren bakom mig på riktigt. Inget som rör mig eller stör mig längre över huvudtaget. Har gått igenom en hel del skit rent ut sagt men det har bara gjort mig starkare och bidragit till att jag blivit mognare och säkrare på mig själv. Mycket tack vare att jag funnit rätt vänner att lita på och spendera all värdefull tid med och nya vägar i mitt liv. Lärt känna massa nya härliga människor detta året också och jag känner själv att jag blivit en ny människa. Som många säger ibland och undrar om "detta året ska bli deras år" så var det inte så jag utgick i januai detta året eller trodde att det skulle bli, men det när nog mycket så jag summerar att det faktiskt blev. Detta har varit mitt år. Det känns rätt och bra att avsluta detta året idag i Malmö, Sverige, i Elias familjs lägenhet med alla våra bästa vänner. Jag förstår också att mycket har handlat om Elias i detta inlägget som speglar mitt liv under året. Men han har varit det bästa som hänt mig detta året och den männniska jag verkligen behövde i mitt liv. Han kom precis i rätt tid och tog mitt hjärta med storm och hjälpt mig igenom små personliga saker som lite större val i livet. Nu ska jag resa på mig från soffan och börja laga all mat som ska serveras ikväll. Någon mästare är man inte än i köket men kanske blir en dag? Nej, men detta kommande året ska jag inte ha några förhoppningar på alls, ska köra på som vanligt och som jag gjorde i början av detta året med. Leva i nuet, vara sparsam, leva livet så gott det går och ta vara på det fina jag har. Familj, vänner och Elias. Ska faktiskt också ta mig i nacken och börja skriva musik igen. Det är något som jag tagit paus ifrån i ca 7 månader snart. Och det spitter i fingrarna på mig, måste börja få ut alla ider och kreativa mönster och ting jag har i huvudet. Är ju trots allt en liten pannkaksälskadne estetare innombords.
GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA SOM FÖLJT MIG DETTA ÅRET. Jag önskar er alla glädje och framgång i 2013. Nu signar jag ut ifrån detta året och firar som sagt med en dunderfest. Och vet ni vad, jorden gick ju inte under. Eller hur? Som jag sa en miljongånger. Det kommer inte att ske. Vi lever ju än och nästan ännu bättre känns det som. Tjingeling! Peace and love från Evelina/Muffin/Mulvis/Smoothie/Lundin, kalla mig vad ni vill. Jag är alltid fortfarande jag ändå. 
Till top