Lilla Kvalborg.

LIVET / Permalink / 0
Idag kära ni... Har jag verkligen bränt pannan och nosen. Fräknarna jag har på näsan bara lyser upp hela ansiktet (typ) och det stramar åt lite när man rynkar pannan, så de tre timmarna jag satt ute i solen idag, betalade verkligen av sig kan jag säga. Och jesus vad varmt det var! Det var vindstilla på vår innergård på skolan och inte ett moln på himlen. Helt fantastiskt men ändå lite störigt att bränna sig. Kan ändå ta det med en nypa salt känner jag, för jag bränner mig hellre på nästippen än ser regnet ösa ner utanför fönstrena. 
 
Är egentligen annars helt matt i huvudet av allt klydd som försegårs kring vår slutvisning. Produktionen kring den och allt rodd är så rörigt och jobbigt just nu tycker jag. Kan säga att jag vanligtvis älskar att få vara med att organisera, styra upp och fixa saker för andra och mig själv. Men just nu orkar jag ingenting. Man måste göra det, alltså ta hänsyn till alla när man sammarbetar i en grupp, men det är ändock så grymt frustrerande ibland. Det måste jag medge. Jag har nämligen noll modeller nu till min visning, och jag behöver fem. Jag hade två stycken innan, men har inte längre för att vi bytade datum på showen och då kan inte dem. Så just nu grämer mig det enormt inombords och gör mig as stressad. Modellargenturerna svarar knappt oss heller på hur många modeller vi kan använda från dem, så jag ser bara kaos och pannkaka framför mig nu med andra ord. Hoppas innerligt att jag vek mig och tog hänsyn till andra i rätt läge i o med detta. Kör på inställningen, att jag får lösa det. Eller jag måste lösa det, och jag kommer göra det. Men när jag kommer att lösa det och få ihop det... ja, det är det som oroar och stressar mig inombords. 
 
Och utöver det, är jag som sagt annars en glad men bränd liten räka. Gårdagens avreagerings metoder har hjälpt lite kring hur spänd jag varit kring min ansökan, och idag har det bara känts skönt att det är över. Nu väntar jag bara ivrigt på ett svar och på att få feedback på det jag skickat in. 
Denna lilla kvalborg till ära annars, spenderar jag tillsammans med min pojke i hans lägenhet, med ett middagsbord uppdukat med pannkakor, mozarellasticks, bruchettas, kyckling och grönsaker. Det må vara den konstigaste mixen någonsin, men allt för sig är så satans gott så vi tog och tryckte in allting på en och samma måltid. Kanoners om du frågar mig och oss!
Vi ses och hörs under Valborg imorgon. Jag lär inte som traditionen säger, supa i en park, utan kommer sitta och jobba i skolan. Sedan jobba natt på Slagt efter det. Alltså så firar jag att våren kommit med jobb, jobb och lite försäljning av biljetter till Slagts nattklubbsevent. Det funkar hur bra som helst för mig faktiskt. Har ingen lust att dricka och festa riktigt ändå. Inte just nu i skrivande stund i alla fall! Det får vänta till helgen istället när jag ska vara lite ledig för ovanlighetens skull. Mums på det och middagen jag nu ska bokstavligt talat trycka i mig. Eller nä, då hinner jag inte njuta utav den, men hungrig är jag. Så det känns som att jag skulle kunna trycka i mig allt på en gång.

I need to trust in me.

LIVET / Permalink / 0
När solen bränner uppe på pannan redan klockan nio en måndags morgon, då är ju livet lite smått underbart ändå. 
Att vakna upp och lämna en fantastisk söndag tillsammans med familjen och Elias bakom sig var inga problem när man kände att måndagen hade lika goda förutsättningar för att bli lika bra. Satt ute i solen på lunchen i över en timme och drog åt mig så mycket energi det bara gick innan jag fortsatte att sammanställa det allra sista med mina antagningsprover. Har haft en sådan nervös och spänd klump i magen hela dagen fram tills dess att jag öppnade upp postluckan på värnhem och släppte taget om brevet som innehöll min ansökan. Nu har jag bara en lång väntan framför mig kvar på ett svar, men att nu ha lämnat mitt öde i några andras händer om min framtid... Ja det är både läskigt och lite excalterande. Det svåraste och tuffaste momenten är åtminstonde över och jag ska försöka att släppa allt kring ansökningen i mina tankar ett tag nu för att kunna fokusera helt på att få klart mina två sista plagg till kollektionen. Till att börja med så har jag köpt hem massvis med jordgubbar som jag ska trycka i mig ikväll, och skrivit av alla mina tankar i text och bild för att avreagera mig. Innerst inne vet jag inte ens om jag är nöjd med mina prover, men jag har gjort så gott jag kan utefter den nivån jag ligger på nu. Så att resten får bli och komma som det kommer. Eller så ska jag få min totala inställning att säga kring det hela. Just nu känns allt lite omöjligt, dåligt och hopplöst på samma gång eftersom att jag aldrig blivit bedömd och granskad på detta sättet inom design förr. Man är lite blottad och naken framför dem när man skickat in hela sin själ i arbetet typ. MEN, ångesten och min lite svackande självkänsla reser sig snart igen, det vet jag. Måste bara få andas lite där emellan och även inse att det är okej att tvivla på sig själv ibland för att sedan kunna vaska fram sina guldkorn man sitter på innerst inne. Jag känner i alla fall att jag förtjänar ett glas vin, massvis med jordgubbar som sagt och lite egen tid i form utav träning sen ikväll. En lustig kombo men jag ska bara fokusera på det jag tycker om ikväll har jag bestämt mig för. Får även ta o passa på att ge extra mycket kärlek till min man som stöttat och peppat mig genom hela denna processen i form utav en god middag som strax skabskickas in i ugnen. Tack och adjö för mig idag annars. Och tack o lov att solen fortfarande är kvar hos oss. Utan den energin man fått utav den hade jag nog inte varit så positiv som jag är idag trots allt kring mina nu ivägskickade ansökningsprover!! 
Till top