Home is where your heart is.

LIVET / Permalink / 0
Lite rester av en rabarberpaj med vaniljsås till frukost? - Ja visst.
Vakna upp utav att hela jorden typ gick under? - Nej, men nästan...
Läcker det in vatten i denna lägenheten från en vägg? - Ja, och dem vet inte när de kan hjälpa oss från fastighetsbolaget...
 
Vilken morgon vi i Malmö har haft alltså. Eller hela södra Skåne har drabbats ganska hårt utav moder-naturs ilska. Inga varningar på varken TV eller i tidningar har vi fått från SMHI men när vi vaknade imorse, med ögon så stora och blanka av rädsla så trodde vi verkligen att jorden höll på att rasa samman. I sommaras, nere på jobbet i Falsterbo var det en söndagskväll fullkomligt kaos med blixtrar och dunder också. Då satt vi rädda som små möss innanför dörrarna och skakade. Men den smällen som vi vaknade av imorse, det var den värsta jag hört och känt av sedan jordbävningen för några år sedan. 
På nätet kan man nu också se bilder på allt kaos, och det är översvämningar så katastrofala att människor fått simma ifrån både bilar och bussar som fastnat i vatten massorna... Min ända tanke är verkligen såhär: Nu håller verkligen jorden på att säga ifrån. Den tycker inte om oss längre och hur vi tar hand om den.
För en månad sedan hade vi en enorm skogsbrand i norra Sverige och hela Hallandslän utsattes för extrema översvämningar i en hel vecka nu i Augusti. Det känns ju mer eller mindre som att vädret, moder-natur som vi kallar henne håller på att sparka bak ut på oss. Min känsla är att vädet har aldrig varit såhär oförutsägbart någonsin, men vad meterologerna tycker har jag ingen aning om kring den saken dock. 
 
Idag så, dagen till detta väder-kaos-ära så ska ju jag packa allt mitt för att köra med släp och bil inatt till Borås. Att slingra sig ut på vägarna just nu kommer nog bli ett rent äventyr och känns därför egentligen omöjligt. Vi måste dock hämta både släp, säng och andra saker så vi/jag har inte mycket till val. 
Gårkvällen gick dock i ett lugnt sällskaps tecken med middag, film och godis hos två vänner. Då kunde man inte ana att det skulle se ut som det gör nu på gatorna idag. Man önskar en dag som denna återigen bara att man kunde ha någonslags kontroll över vädret. Det känns hemskt att de ligger så långt borta från våran kontroll när det händer saker som detta. Ingen har kommit till skada vad man vet, men vardagen stannar ju till. Våra måsten och ärenden idag kanske kommer bli ogjorda, vilket jag fasar med en klump i halsen. Då blir det ingen bra start på mina studier uppe i Borås om jag inte ens kommer upp tills att klockan ringer in för första gången.
Man ska ju förbereda sig och planera kring att det värsta kan hända, men man ska inte som är så lätt gjort.. dra förhastade slutsatser heller. Det återstår att se hur denna dagen avslutas och rundas av i alla fall.
 
Min frukost, en bit paj med vaniljsås, smakar åtminstone gudomligt men om man hade smakat på mina känslor allmänt kring dagen innan flytt, så smakar dem både sorget och surt. Att ha varit sambo med min älskade man i ett år har varit helt underbart, så att packa ihop en del av mina saker här ifrån, -ja det tar emot. Fastän helgerna kommer vara tillägnade här och att jag fortfarande känner att detta är hemma, så kommer det vara lite jobbigt att inte få mötas utav ett leende när man kliver innanför dörren på veckorna. Just nu känns det som att man kommer få lära sig på riktigt att inte ta någon eller någonting förgivet på denna resan.
En sak som jag funderat lite kring också, ska man börja kalla sig för "särbo" nu eller det låter så himla dystert i min mening. Varför ens sätta en eticket på allting? Det är något jag ibland är lite trött på. Vi är vi, tillsammans och ett par. Det är väl det viktigaste och att människor ska förbryllas och jämt sätta en i ett fack kring det här med en speciell status, det tror jag att jag medvetet backar ifrån nu helt enkelt. 
Här näst ska stövlarna på och sen ska vi försöka att pricka av alla ärenden som måste göras som sagt. Det bästa receptet under denna kaotiska regn dagen är nog att ta allting som det kommer. För att spara både stress, irritationer och dylikt. Och eftesom att det är så mycket att tänka på kring roddandet med flytten så har jag nästan glömt att tänka på och ta in att jag imorgon möter jag 19stycken nya människor och blivande studiekamrater... Den nervositeten sticker väl upp i halsen på en när man ska presentera sig, så man typ glömmer vad man själv heter. Det har faktiskt nästan hänt mig en gång tidigare. Men de lämnas till ödet imorgon (haha), och idag är som sagt idag. Nästa inlägg skrivs antagligen från Borås och tills dess så simma lugnt där ute (bokstavligt talat).

THE LITTLE BLACK ONE.

MODE - STIL / Permalink / 0
 
Skor, Zara. Klänning, Mango. Klocka, en klassisk liten kopparfärgad Regal. 
Känns konstigt att min lilla tatuering på foten, ibland tar en sådan stor del av min kropp och mig, men ibland glöms bort och är som endast en dekoration på min fot. Outfiten fotograferades uppe i Monte Carlo och klänningen, en liten perfect-black one som jag vill kalla den... hittade jag på Mango några timmar innan vår avfärd. Envisades att gå backe upp, och backe ner i dessa klackar. De har nu fått vara med om en hel del även dem. 

Från öst till väst.

LIVET / Permalink / 0
Monaco, och Monte Carlo var en stad eller en provins som vi besökte under vår resa. Under de fyra hela dagarna på rivieran såg våra dagar ut som så att vi låg på stranden hela förmiddagarna fram till tre tiden, eller så länge vi orkade rättare sagt. Sen på eftermiddagarna/kvällarna så såg vi till att åka på lite utflykter och åventyr. Den näst sista kvällen, alltså i onsdags så bestämde vi oss för att ta oss med tåget över till det omtalade Monaco. Som jag då sa i ett tidigare inlägg, så finns det en god charm i att vara turist och att gå vilse, vilket vi gjorde där bland annat. Men vi fick se vad vi ville se och utsikten var faktiskt riktigt häpnandsväckande. Det är ingen myt att det svammlar om lyxiga bilar och yachter heller, för det gjorde det verkligen. Det körde nog förbi en Ferrari var femte minut i princip. En middag vid hamnen blev det efter tre timmars rundvandring också. Bergen var så höga så vi fick knappt se skymten av solnedgången men det var så himla skönt att kunna känna svetten rinna även klockan nio på kvällen. Det låter kanske lite konstigt, men vi njöt utav att det var så där stekande varmt dygnet runt. Vi fick den där hetten under en vecka hemma i Sverige, så den känslan och det stadiet är lite sällsynt ju. 
Även fast då säkert hälften av människorna vi såg, hade några miljoner på kontot och vi bara några tusen och lite extra på sparkontona, så kändes andan kring Monaco ganska lugn ändå. Visst var det lite som på film att se betjänter hämta upp vissa människors bilar för att sedan parkera dem... Men, det var ingen hög stadspuls som jag kan tycka att det var på vissa ställen i Paris eller som simpelt i Stockholm. Vad vet jag i för sig... Som turist så lyckas man ju oftast bara skåda utsidan av stadens/landets kärna. Det kanske även var lågsäsong just nu?
Champions League lottningen gjordes dock mitt i Monaco när vi var där tydligen, och lilla himmelsblåa Malmö FF slog sig till och med in i cupen den kvällen. Så när vi spatserade runt och skådade byggnader, palmer och monument så var Malmö FF ett hett samtalsämne kan jag tro någonstans där inne också. 
 
Monaco och Monte Carlo, med sin fenomenala utsikt och landskap var ändå inte favorit stoppet under vår resa.. Det var den "lilla" hamnen Antibes som tog det priset. Under en tidig tisdagskväll åkte vi också med tåg över till Antbies för att äta god fransk mat, och för att se på några av världens största Yachter. Men vi möttes inte bara utav båtar värda miljarders kronor, utan vi möttes av en söt och familjär liten stadskärna innanför murarna också. Som bjöd på trånga gator, små varma restauranger och en panorama-view som var utan dess like. Även som i Nice, fast till och med ännu större och bättre kunde man se hur havet sträckte sig ut så långt ögat kunde nå till både vänster och höger. Man såg inget stopp, eller det kändes åtminstone så. Och under solnedgången skådade och förundrades vi utav alla dessa Yachter med varsin varm Crepë i handen. Jag råkade här ovan kalla dessa, "båtar värda miljarders kronor". Men jag måste backa bandet och dela med er utav vad vi konstaterade där på plats... Det är och var ju inte båtar. Det är och var riktiga fartyg som vi stod och beundrade!
Det var helt enkelt riktigt häftigt att se även fast man inte förstod hur de varken kunde flyta på vattnet, eller hur i allsindar människor hade råd till att investera i dessa fartyg. Utsikten som sagt, fick en att vilja nypa sig i skinnet några gånger. Man frågade sig själv några gånger varför man inte gjort denna resan tidigare i livet.
 
Och som turister, till andra turister som ska besöka Franska Rivieran i framtiden: Man klarar sig både utan karta och med ett lagom aktivt lokalsinne. Vi letade oss fram själva vart vi än gick med hjälp av alla kroppens sinnen vissa gånger komsikt nog, men utav skyltar och logik framförallt. Tågen var hur simpla som helst att röra sig fram och tillbaka med, och jag är chockad över att vi lyckades pricka in rätt varje gång utan att fråga om hjälp en endaste gång i Turistinformationen. Med ett gott sinne för humor, och om man nästan har all tid i världen på sig när man väl är där, så löser man i princip allt på egen hand. Även om all-tid-i-världen kanske låter främmande också, så tycker jag att man för en gångsskull på sin semester, kan ta sig all tid i världen till o se och göra det man vill. Vi gick då vilse och gjorde fel av vägval två gånger under resan, men dessa vägval gjorde att vi fick se dubbelt så mycket av de olika städerna. Så varken i stunden eller i efterhand gjorde det oss någonting! 
 
Som ett avslut på detta lite mer detaljerade inlägget om våra utflykter på rivieran, så vill jag även passa på att berömma "The main street" av Nice. Det kryllade om affärer och två olika köpcentrum fanns direkt anslutet till huvudgatan då vill säga. För shopaholics eller bara lite små nyfikna studerande designers som mig, fanns det med andra ord jätte mycket att titta på. Där fanns också en viss stadspuls som man fick känna av när man gick längs gatan. Det allra mest fantastiska med Nice och Rivieran var den ljuva kontrasten mellan livet på stranden, livet i båthamnarna, naturens vilda skildringar och då stadskärnans egna puls. Det fanns möjligheter att ta picknicker uppe bland bergens alla träd med en utsikt över havet, att äta fantastisk mat vid den långa boulvarden längs stranden och att göra i princip vad som helst. Vi åkte också ut på en tre timmars lång båttur där huvudaktivteten var dykning en utav dagarna. Jag snorklade runt bland rev och silvriga fiskar medans Elias och tjugo andra dök nere på ca 18meters djup och skådade morenor bland annat. För första gången i mitt liv fick jag en timmes egentid ute på öppet hav vill säga. Det var läskigt att känna sig som allra minst på jorden just i den stunden, men även väldigt avkopplande. Så, Nice resan toppade alla förväntningar och bjöd oss på allt vi efterfrågade. Vår lilla fyra dagars weekend fyllde vi upp med både utflykter, äventyr, shopping och avkoppling vid stranden. Rivieran har alla ingredienser som behövs för att göra en weekend, sent i Augusti perfekt med andra ord! 
Till top