Det ekar bland väggar och molnen dom har flytt.

LIVET / Permalink / 0
Bland drottningtorgets takåsar sitter jag. Som på en stor innergård på marken fast den är på högsta våningen mellan alla höghus. Kan inte fatta att det tog oss över ett år att hitta denna paradis platsen... Hela lägenhetshuset fick ett rejält uppsving i omdöme när vi hittade denna innergården i tisdagskväll. 
Här finns en stor grillplats,  matplatser för en hel "tajkon-familj" och radhus med balkonger vi aldrig skulle kunna tro fanns uppe på hustaken. - Ja, jag är lite chokad över hur fint föreningen kunnat göra här uppe. Så nu tänker jag spendera varje solig dag resten utav denna sommaren här uppe. Antingen med en bok, eller som med datorn och en god lunch från Vapiano nu. 
 
Himmeln är som sagt klar blå, och äntligen så fläktar det så man inte behöver känna den där extrema hettan mot pannan. Jag tog med mig både kamera och dator upp så att jag kunde jobba lite ordentligt samtidigt som jag jobbar på brännan lite till. Ska försöka ta in dena fina atmosfären och omvandla känslan här uppe till en bra text. Igår kväll så fick vi ett ryck igen, efter en månads lagom paus från låten vi har jobbat med... Och igår så fick jag nog lite och bestämde mig för att NU, måste jag klämma ut en någorlunda bra hit-text som vi kan använda oss av. Sitter som jag pratat om mycket förr, och letar bland gamla rader och ord från tidigare skrivna låtar för att kunna klippa och klistra lite. Men jag hoppas innerligt på att en såndär "snille-blixt" ska slå ner i mitt huvud idag och göra succé. Det hade varit helt fantastisk! Man kan som sagt aldrig i kreativa processer, hasta fram eller pusha fram något bra, men man kan locka fram förhoppningsvis... Och det är just det jag försöker mig på att göra idag i med miljöombytet från en varm och änglamarks doftande lägenhet till denna fläktande innergården högt uppe i skyn.
Vi får helt enkelt se hur det går och bara man kommer en liten bit, så är det alltid något.
 
Lunchen som jag nyss också tryckt i mig, den gick jag och köpte i all hast för en stund sedan på Vapiano här vid Caroli. Dricks pengarna, dem få som blev efter nattens sista onsdagsklubb på jobbet, fick gå till att unna sig en bra lunch denna soliga tordagen. Men min allergi är det nog nu igen som missat längre då jag stod och nös, och nös o nös i kön till att få beställa. Mina nysningar är inte nådiga när dem väl sätter igång och det är som att dem en efter en, triggar igång varandra och ja.. Ibland känns det som att de aldrig kommer ta slut. Underligt är det dock att vissa gånger så skäms jag så jag håller på att dö, för att jag väsnas och nyser. Men ibland känns det bara naturligt och går förbi mig obemärkt. Fattar inte hur eller varför jag känner så ibland. Idag kände jag skam i alla fall och nu när jag sitter här uppe för första gången själv bland alla balkonger och radhus, så känns det som att jag kommer kunna väcka prinsessan på ärten själv om jag får ett nys-anfall till. Det folk antagligen inte vet, och som man oroar sig för när man skäms lite, är ju att det bara är allergi. Ingen grov förkylning eller sjukdom som spökar. Kan tänka mig att det är den känslan jag utav omgivningen när mina attacker sätter igång, som avgör om jag egentligen skäms lite eller bara tar det med en klackspark och skrattar efteråt. Jag brukar iförsig komsikt nog skratta åt mig själv och mina nysningar ibland, vilket oftast lättar upp stämningen runt om kring men inte alltid. Ibland tror ju folk att det är något riktigt seriöst fel på en...
Nåväl. Inga nysningar har synts till på en 45 minuter nu så jag ska ta och försöka hålla i de rekordet och börja lägga in bilder till er och sedan leta och vraka fram en bra låttext. Adjö!
 

Här kommer kärleken och knackar på.

LIVET / Permalink / 0
Nu kommer jag låta sådär fånig och så där kärleksfullt tramsig som nästan alla avskyr att höra nu för tiden.
Men att varje kväll få ligga och titta på när den man älskar sover sin skönhetssömn, det är få förunnat. Just nu tar jag vara på varenda sekund av sådana stunder eftersom att det bara blir på helgtid framöver när mina studier startar. Den omväxlingen kommer vara ganska tuff men det gäller att njuta när man väl kan och när man väl är tillsammans så mycket det bara går istället. För mig är det lyx att få ha egen tid, att få känna att man utvecklas och får känna en enorm trygghet och samhörighet med någon annan. Tillsammans med Elias får jag allt detta i ett och samma kärlekspaket. Igår hämtade jag upp honom efter att han slutat jobb och då åkte vi till Chilli för att handla lite inredning till mig framförallt.. Men vi fick med en hel del andra saker till lägenheten här också. Det var till o med så att vi kom in i ett så bra "mode" att vi även körde till Ikea för att köpa med oss en massa saker som vi saknade. 
Kort och gott så kände jag att vi hade en sån eftermiddag/kväll där vi bara tänkte i exakt samma banor, var lika sprudlande spralliga båda två och nöjda med tillvaron. Jag menar inte att det är sällan vi har det så, utan sådär känner jag att vi har det alltid, men lite extra kändes det igår att våra 2,5år tillsammans faktiskt lett någonstans. Har svårt att sätta ord på exakt hur jag kände igår, och jag vill inte låta eller verka som en "viktig-petter" eller skryta på något sätt. Men det kan inte heller vara olagligt att få säga hur mycket man trivs att vara med en annan människa. Utan några som helst komplikationer, bråk och tjaffs. Vi delar en stor respekt och förståelse för varandra, och det känner jag är grunden till mycket i en relation tillsammans med tillit förståss. För tre år sedan kunde jag inte ens drömma om att jag skulle vara där jag är idag med mig själv, Elias o min relation och med livet. Jag har haft sedan dess en människa att se upp till, mål att sträva efter och en längtan efter framtiden som drivit mig och oss framåt. Trodde inte att man kunde hitta en människa som plockar fram den bästa sidan av en själv heller alltid. Det är dock vad jag har gjort, och även fast jag säkert nämnt det tidigare så säger jag det igen... Han är min andra halva.
Måste också erkänna att allt detta som jag skrivit här ovan kring mina känslor och tankar lockades fram extra mycket efter att vi hade kollat på filmen "Endless Love". Det är en ganska förutsägbar och klyschig kärleksfilm, men den bottnar i något oerhört fint men också sårbart... Just den här längtan och suktan efter kärlek delad men en särskilld människa. Det var så längesedan vi såg en kärleksfilm då vi kommit in i en trend utav att bara kolla på deckare, thrillers och action nu för tiden. Så den fick mig att smälta lite igen inombords faktiskt. 
 
Ja, och fastän regnet piskade ner imorse så tog jag mig upp i godan ro precis innan han den där jag lever med då, begav sig till sitt jobb. Har lagt en blick över lägenheten och konstaterat att den plötsligt, efter bara tre små extra saker tillförda i inredningen igår, ser ofantligt mycket varmare och romantiskare ut nu. Utav mina svärföräldrar fick jag en mycket intressant gåva också som gör sin sak på bästa tänkbara sätt. - Doftar ljuvligt! 
Det är en ny trend det här med att ha "doft-pinnar" tydligen, istället för "doft-ljus". Så det luktar verkligen "älvdans" som de står på eticketten på burken. Hur man nu egentligen doftar till det så känns det verkligen exakt rätt. Ska dela en bild mer er senare i veckan på den och all annan ny inredning. Först ska denna onsdagens jobb samt två ärenden bockas av och de kommer dem inte att göras som jag fortsätter att sitta här i sängen och drömma mig bort. Vill passa på att tacka solen för dessa tio dagar i sträck, utav högsommar värme också. Inbillar mig att han/hon/den/det hör mitt tack, samtidigt som jag läser på nätet att till och med havet aldrig varit så varmt här nere vid vår kust som det varit nu. Och som jag nämnde i det senaste inlägget så har nog svenska folket aldrig tänkt mer på att skaffa AC i sina hem som under dessa dagarna då nätterna varit olidligt varma. Men man står ut som sagt och om två dagar så önskar vi att det var lika varmt igen. Lite regn som omväxling skadar dock aldrig, det är ju bara när det regnar en hel vecka i streck som vi svenskar blir tokiga och letar i varenda vrå utav spargrisen för att kammaihop pengar till resor här ifrån... Inte sant? För min och våran del, finns det ändå inte mycket att klaga på här i Sveariket för tillfället. Det är också tråkigt att behöva klaga jämt, så man får hitta ljuset i varenda mörker man ser istället. Nu får det vara nog med tid framför datorn för denna morgonen. Ska bli skönt att ta sig ut strax och slippa svettas ihjäl bara för omväxlingens skull. 
Till top