WANG, YES I WANT IT.

MODE - STIL / Permalink / 0
På catwalken kunde man få se hela kollektionen för någon vecka sedan. (Länkade till style.com som visade den i ett tidigare inlägg.)
Och idag fick man ett mail från H&M där de sa att kollektionen nu fanns att hitta i webshoppen också. 
Om en vecka ska jag med andra ord ha den kjolen på bilden här nedan. Ekonomin räcker inte till de andra sakerna men de är annars mina favoriter också. Mina gissningar är att det kommer vara mer hysteri över H&Ms och Wangs släpp, än vad det var på Lindex och J.P Gaultier. Har bara en känsla utav att vi kommer få kriga som djur här för att komma åt något. Men tills det att man får känna och klämma på allting fysiskt, så får man njuta av de digitala. 
 
På tal om mode och designvärlden också så sitter vi alla trettiofem här och jobbar med J.Lindeberg projektet denna torsdagen och efter både ett utvecklingssamtal o ett utrop från vår materiallärare om att ingen blev underkänd på vår tenta i måndags, så har jag fått in enormt med drivkraft igen. Väntade mig nästan att det skulle bli så att i slutet av veckan skulle jag komma igång ordentligt. Så det känns faktiskt skönt att man inte står och trampar på ett och samma ställe helt enkelt. Det är dock något nytt att designa herrkläder i Illustrator. Vrider och vänder på min hjärna för att få ut allting rätt men efter lite blod, svett och tårar, så lär jag nog vara nöjd tillslut med det också. Det är mer utmanade att skapa herr kläder då man verkligen måste jobba länge för att få fram någon "unik" idé då det är så snäva och trånga områden man kan uttveckla något i. Dem idéerna jag ändå har på uppsättningar av tjejkläder, kopplat till detta konceptet ska jag nog få ut på papper för min egen skull och spara till framtida arbeten. Det bästa med dessa estetiska linjerna på något sätt är just att man behöver aldrig slänga, eller slopa något som man kommer på helt. Man kan alltid spara det i sin egen lilla kreativitets/idé-bank och ta upp och klistra in någon annanstans senare. Man blir aldrig totalt begränsad eller tom på visioner osv i med det helt enkelt. Man kan undra hur stort ens egna lilla biblotek av designidéer och kreativa-bank kan komma att bli i framtiden. Helt oändligt kan jag nästan gissa på om man fortsätter i designyrkes-riktningen resten av sin tid här på planeten. 
 

JAG VILL HA SOLSKEN HOS MIG.

LIVET / Permalink / 0
"Det låter väldigt underligt, men jag har bara regn hos mig. Åh jag måste ha retat gudarna...."
Hur kan de låtar som man egentligen minst tycker om och som man inte ett dugg vill ska eka i huvudet på en, ändå vara de som fastnar och typ aldrig försvinner? Förstår verkligen inte hur det alltid är så. 
Nu i min hyffsat effektiva förmiddag som jag ägnat åt att göra två digitalaplaggskisser klara till kollektionen, så har jag suttit och nynnat på Familjens variation på "Regn hos mig" från Så mycket bättre och Orups dag. Kom på mig nu precis i skrivande stund kring saken och att jag verkligen suttit och nynnat på den sedan jag satte min fot här imorse. Ibland så menar jag att man inte ens märker att man har en låt som fastnat på näthinnan och som man går runt och sjunger på förrän lååångt efteråt. Även det känns märkligt på något sätt, haha.
 
Men det är ju inte regn hos "mig" och här i Borås idag. Den blåa himlen kan man skymta lite lätt under några tunna vita moln och tillvaron känns därför också väldigt ljus och lättsam. Mörker spelar verkligen stora spratt med vårt psyke. Förhoppningvis så får jag den låten som hitills är absolut bäst från programmet Så mycket bättre i alla fall. Och jag vet att jag varje år sitter och pratar om detta underverk till program, men det kan inte hjälpas. Låten jag menar som jag hellre går runt och nynnar på är Amanda Jensens variation av "När vi gräver guld i USA". Tänker mig att hon blir det nya geni'et som Agnes var förra säsongen för med att göra en engels variation av den dängan, var det smartaste och fräckaste draget hitills helt enkelt. 
 
Här finns en liten mage som dock kurrar febrilt nu och för att tysta den ska jag gå ner och ta en lugn och tyst platst i matsalen innan alla andra trettiofyra kommer ner. Kackel på en väldigt hög och trevlig nivå får man utstå varje dag och det är som sagt helt underbart på många sätt. MEN, lite stilhet och ensamhet i några minuter innan det händer ska jag nog ta och sno mig för att kunna rensa och lugna ut hjärnan lite. 
Det bästa med denna klassen är förresten att det finns så många olika man kan hänga med och inga grupperingar som tjej-ligor brukar kunna smida ihop. Jag har uppmärskammat det lite markant kanske i med att min förra utbildning var lite av motsattsen tyvärr, men att fokusera på det som som sagt är bra nu då är vad jag gör. Och det får mig faktiskt till o med att bli en gladare människa! 
Till top