UNDER TÄPT NÄSA OCH VITA LAKAN.

LIVET / Permalink / 0
Sedan i påsk har förkylningarnas monster härjat i min kropp. Nu blir jag nästan grå-hårig av trötthet på dem. De sitter både i hals, näsa och huvud men när man inte har tid o vara sjuk så blir det ju inte särskilt bättre heller. 

Helgens bravader gjorde minsann sitt med kroppen också men man måste ut och roa sig ibland. Två dagar i rad blir det dock aldrig igen - det är ju tufft med bara en brak fest. Med en photoshot i nacken från tisdagen kände jag dock att denna veckan redan var fulländad på något sätt. Allting börjar falla på plats och mina visioner syns allt mer klart. Det är en lättnad inom kroppen som är till duga och som även triggat igång förkylningen. Så fort man slappnar av slår det till och det är så många dar jag känt att magsår även stått ivägen för mig men det har lugnat ner sig igen åtminstone. 

Lyssnar även dagarna i ända på Hålan Hellströms nya singel "Din tid kommer" och flyter med varenda ord i texten. Har man haft en kämpig period med stress över allt i livet så är det enda man tilltalar sig själv att "min tid kommer". Allting blir bättre! Man får bara lära sig leva och hitta en balans i allt. Nu sätts min hälsa på prio igen efter att ha legat längst ner på botten i två månader under examens arbetets tuffaste gång. Resultatet av allt ger en känsla utav att de varit värt både sömnlösa nätter och torkade tårar trots allt. Och de är tur att man känner så - annars hade nog hjärnan kapitulerat för länge sedan. 
Nu är det bara att kavla upp ärmarna och efter lite vila och jobba på igen. Livet är ju trots allt det som sker medan vi väntar på något som vi vet aldrig kommer o hända. Så jag grubblar inte längre, tittar inte i back spegeln mer än att jag lär av det som varit. Ingen mer ödslad tid åt självkritiska styrkor i hjärnan eller spilld energi åt det som bara drar ner. Må nog säga att skinn på näsan uttrycket är bokstavligt numera. Denna bransch lär mig mycket om mig själv samtidigt som den också bara inspirerar. Passionen för att skapa har nog aldrig varit större helt enkelt! Men godmorgon från mig och min kopp te. Är inne på min åttonde månad som Stockholmsbo redan och jag ska strax fortsätta njuta av känslan att åka på tuben med ljuv musik i öronen. För hur löjligt de än är så finns det en harmoni i det hela att se så mycket människor i rullning, på väg någonstans, mot något mål och alla i sin bubbla av stress. Man blir liten på jorden och tycker bara att allt känns ganska lättsamt ändå. Livet. 

Liknande inlägg

Till top