VI DANSAR TILLS VI GLÖMMER DEM VI ÄR

LIVET / Permalink / 0
Hur mycket det än finns att säga ibland, hur mycket man än skulle vilja skriva av sig i ord om hur allt man känner bubblar inombords och allt man gjort bara måste återberättas så får jag bara ut ett enda ord som kan sammanfatta de senaste veckorna just nu och det är: Magi. 
Sensommaren har levererat festivaler och konserter, AW's, några timmar i stallet, ett X:antal sena nätter, långa dagar och oändligt mycket skratt. En skvätt av tårar rann också under Veronica Maggio konserten på Stadion i lördags när Håkan kom upp på scenen och levererade. Hade ingen aning om att jag var så nöjd och glädjefylld av hela situationen att jag kunde fälla tårar, men det var jag visst.  
Man vet bara inte vart livet alltid bär och hur kämpigt vissa perioder än må har varit så har man stått pall med rätt inställning att allting blir vad man gör det till. Kan lugnt erkänna att jag inte alltid vågat vara lycklig, eller visa mig det för att det alltid känns som att det krashar när man börjar göra det och tillåta sig själv känna så. Men just nu struntar jag i mina murar jag byggt upp, dem rasar sagta ner bit för bit. Och det finns faktiskt ingenting bättre än när människor i sin omgivning de senaste månaderna påpekar, att jag alltid är så förbaskat glad?! 
Det finns alltid en miljon inre fighter man tampas med och försöker brotta ner men det är väl bra om det åtminstone alltid ser sådär som dem säger utåt. Jag ocg min förkylning tackar för att man kommit dit och till just denna punkt med en pannkakslunch och lite allsång. Mina roomisar frågade om jag flyttat ut bara för den saken också då vi inte setts sen i mitten av förra veckan men idag var det skönt att vara hemma lite igen och ladda om batterierna.  
 
 

Liknande inlägg

Till top