NÄR LIVET BARA HAR BÖRJAT

LIVET / Permalink / 0
Lägger upp mina fötter och lever litegrann. Högtalarens basvibrationer dunkar in i min höft här i soffan och himlen utanför är alldeles vit.
Har packat ner denna magiska veckan i en liten kartong inslaget i finaste presentpappret och med konfetti papper utstrött ovanpå. Tog nästan helg redan i onsdags med kollegor på kontoret då man fick hänga med på ytterliggare en fotbollsmatch. Himlen var blå, mitt hjärta skrek efter min fina hemstad och sällskapet var mer än kalas som sagt. Malmö FF vann mot söderorternas pärla och jag står egentligen inte på något lags sida i vårt land, men har alltid tyckt och kommer alltid glädjas med min egna hemstads framgångar ändå. Stämningen att kolla sport IRL går ju inte heller att ta på. Inte när man får lite öl i plastglas med lock, popcorn att kasta på varann och med vädergudarna på sin sida.  Några timmar på Tolv-Stockholm med lek och stoj ska man ju även se till att spendera fler gånger. Fruktansvärt energiboostande må jag säga trots att man kände sig som just typ tolv år där och då igen. Dagarna på praktiken har sedan bara rullat på i en dundrande fart och redan fem månader har jag hunnit skrapa av där innanför de vägganra, men de har aldrig känt så bra som nu. För två månader sedan släppte alla rädslor, osäkerheter och beskymmer uppe i hjärnkontoret så att man kunde lita på sig själv totalt som yrkesman. Det var många demoner som skulle bekämpas och mycket att bevisa - men när jag i början på Maj månad får klartecken på att få stanna kvar och alstra rollen som Designassistent till fantastiska kollegor så blev hela världen till guld i mina ögon. Sedan dess har ingenting kunnat dra ner mig. Det största i mitt liv är just detta och målet jag haft sedan studiestarten för tre år sedan var att kunna stå på denna plats, säker och trygg i mig själv med en resa bakom mig som att kunna se tillbaka och vara stolt över. Gråzonen har suddats ut och framtiden är bara min när examen står bakom hörnet nästa fredag. Är mer än tacksam för att få förtroendet att även stanna kvar. Känslan när man faktiskt lyckats ta sig någonstans, mot ett mål, till ett resultat med sina helt egna händer, kropp och själ är magisk och nästintill obeskrivlig. Det är värt att kämpa sig igenom stress, gråt och tvivel för att nå till detta moment i livet - hur jävligt det än känns ibland på vägen dit. 
 
Tar ett djupt andetag och nyper mig i skinnet som blivit lätt solkysst av Maj-månads strålande väder. Har känt en våg av nostalgiska känslor resa genom mig sedan jag vaknade imorse av vänners festande-snapshats. Man får lov att längta efter sin hemstad ibland helt enkelt. Snart ska jag dansa längs stans gator och häva drinkar på Lilla-torg i några nätter igen. Även gå promenader nere på näsets ljuva stränder som man växt upp på sedan byxmyndighetsåldern slog till. Det är ju där man var, där man blev den man är, och där man har så mycket att glädjas åt ifrån. Men ändå, så känns det som att livet bara precis börjat här där man är nu. Stockholm i mitt hjärta, men min själ tillhör alltid dig Malmö.

Liknande inlägg

Till top