OCH SÅ BLEV LIVET

INREDNING, LIVET / Permalink / 0
Frågan är var man börjar någonstans efter mer än ett års uppehåll från detta forum? 
Det märkligaste är att jag verkligen levt genom mitt skrivande och använt de som terapi i åratal men sedan kände att tiden jag befann mig i skulle ägnas åt annat för ett slag. Där andra behov och känslor styrde mer i vardagen än de gjort tidigare. 
 
Men en sak som inte förändrats utan snarare blivit allt starkare och tydligare med tiden är hur viktigt skapandet är för mig. Oavsett om det mynnar ut i uttryck genom text, musik, kläder, mönster eller inredning så är skapandet och det visionära i utvecklande processer det som är mitt kall. Att text och skrivande alltid kommit så lätt för mig är därför inte så konstigt även fast det alltid varit i en subjektiv anda och aspekt. 
Nu när jag i nio månader mentalt förberett mig på nästa kapitel i livet känns därför tiden sådär löjligt rätt att nyttja skrivandet och uttrycket i textform igen på något sätt. Både som ett bollplank för sig själv men även som språngbräda för sin egen insipiration till den ledighet och de utmaningar som väntar. 
 
Om fyra dagar är dagen-d för "Lilleman" som bakats innuti min kropp sedan sent förra sommaren och jag gick officiellt på "mammaledighet" i fredags med blandade känslor. Stor längtan, men noll förväntan, lite skräckslagelse och förvirring. Nu har man ingen aning om varit livet bär är det jag menar. Där av denna oändliga mix av tankar och känslor. "Lilleman" som han gått under här hemma blir nog dock kvar där inne ett tag efter vår "D-dag" om detta med biologisk och genetisk ärftlighet håller i... Där av kliar det i mina fingrar, hela min kropp och framförallt hjärna - som behöver sysselsättning och projekt att få pyssla med för att den ska känna sig i harmoni. Försöker alltså nu låta allt jag har inom mig flöda ut på alla sätt de vill genom att både måla, skissa på idéer och göra planer för inrednings projekt här hemma i vår tvåa. 
 
I år fyller jag även tjugofem vilket länge varit en milstople och mål för mig på ett oerhört personligt plan. Det är inte många som förstår sig på varför jag längtat efter denna punkt i livet, men med att kanske vara lite före min tid och lill-gammal på vissa sätt, så har jag bara tyckt att livet varit så fascinerande vid denna åldern. Har velat veta så länge vad jag skulle tänka, erfara och besitta vid denna ålder och visst har jag chockat mig själv samtidigt som jag aldrig förväntat mig att något skulle vara på ett visst sätt heller. Men det känns bra att inte vara tjugo längre när man ser tillbaka på åren och jag trivs med tanken att fylla tjugofem helt enkelt. Kommer ta tiden som ges med vår son till att fortsätta utvecklas kreativt och eventuellt testa det jag egentligen aldrig fortfarande tror att jag vågar - att starta eget. MEN, att ta tiden att utforska det jag brinner allra mest för och se om mina entreprenörs ådror är starka nog att fullfölja en íde blir mitt mål den kommande tiden. Är fortfarande lika självkritisk som jag alltid varit, men har en sambo som skäller på mig varje gång jag pratar negativt om mina egna förmågor så hoppas att det för en gångsskull kanske öppnar upp mina sinnen lite extra och ger mig tillåtelse att kanske våga att åtminstone testa. 
FÖRST, ska vi dock bli tre och njuta av allt vad det innebär också givetvis. Men att ha privata och personliga mål behöver inte utesluta andra. Det ska gå att sammanfläta med familjens och resten av vardagen vilket det definitivt finns förutsättningar för här i vårt hem. 
 
Detta blev nu i alla fall en början på en drös av nya inlägg, berättelser och bekännelser. Skänker några bilder som går i just det dära kreativa, skapandets anda här hemifrån till att börja med. När jag köpt ny dator och kan arbeta i Illustrator och Photoshop igen kan det lovas att det blir en hel del massa mer bilder. 
 
       

Liknande inlägg

Till top