VARSEGOD Å PRATA.

I MITT HUVUD / Permalink / 0
Då var det dags igen. Och denna gången är det Persbrandt som ska hatas av folket, innan han ens fått säga sitt. 

Skäringer, Röse och hela skådis eliten har jag den största respekt för. Dem och andras historier och upplevelser skulle jag aldrig ifrågasätta eller tvivla på. För alla har rätt till sin berättelse och att få säga sitt. 
Fast inte den andra parten förstås. Eller? 

Det tisslas och tasslas. Viskas och sprids rykten till oss vanligt folk. Om händelser ingen har en aning om var de utspelat sig, när eller varför. Jag önskar att det pratades istället. 
Att man inte satt som på ett dagis och byggde upp murar på andra sidan rummet och pekade till andra sidan och viftade med svart flagg. Jag vet liksom inte när konflikter, normer och beteenden förändrades eller blev bättre när man agerar på ett sådant sätt. 
Det jag lärde mig tidigt var att har jag något som jag behöver säga någon, som har gjort mig illa till mods och satt djupa spår inombords, så har jag ställt den personen till svars och ifrågasatt de som skett. 
Kanske inte direkt. Kanske inte ens några månader efter. Men där emellan har det inte kastats paj åt höger å vänster heller. 

Timell hade betett sig som ett svin. Kulturprofilen och AB- journalisten lika så. Men vem är folket att döma någon innan alla har fått säga sitt? 
Jag tror innerst inne att egentligen är ingen av dessa män stolta över de dem har gjort eller utsatt andra kvinnor för. Å de finns givetvis undantag där de finns psykopater som utför misshandel eller annat våld som inte någonstans är försvarbart! 
Men givetvis försöker de ofta försvara sig för de är så man gör när man blir offentligt attackerad av människor. 

Vad hade skett om alla de som någon gång känt sig utsatta, påhoppade och fysiskt ofredade hade ställt förövarna mot väggen först - innan man gjorde media till huvudsponsor för hatstormar? 
Ger vi männen ens en ärlig chans att stå upp för de beteenden de haft? Machokulturen har härjat många offer och de är otroligt skönt att vi äntligen har lyckats lyfta hela problemet tillsammans i samhället, delvis genom media. För självklart kan de ha en viktig och betydande roll i en sådan rörelse som genom "Tysnad tagning" där problemet belyses ordentligt. Men fortfarande tycker jag att vi kvinnor bör våga ta saker i egna händer och ställa de som behandlat oss illa till svars innan vi drar in hela omvärlden. 
För alla har rätt att säga sin historia och framför allt, de viktigare, kanske även få chansen att be om ursäkt! 

(Vill uppmärksamma och förtydliga alla på att jag inte försvarar något beteende eller några män som utsatt någon kvinna för samtliga typer av våld och trakasserier. Men det finns ett hål i denna debatt som jag önska att vi pratade högre om. Ska vi nå ännu större effekt när vi bryter loss allt som har med den hemska machokultur att göra så kan vi inte bara gå till attack. Vi måste samtala och bjuda in männen att berätta sina upplevelser för att förstå och komma vidare till nästa blad.) 

Liknande inlägg

Till top