LIPSILL I TVÅ FORMER

LIVET / Permalink / 0
Känslostormar kommer och går. Man har fått uppleva så mycket inombords de senaste veckorna att man som utomstående måste undra vad man är för "sajko" då allt är båda helt okontrollerbart och oförutsägbart. Har i en hel vecka till exempel börjat gråta när William mött min blick och gett mig bekräftelse med de bredaste leendet man kan tänka sig. Sånt som skär rakt ner och in i hjärtat och får en att explodera eller rättare sagt hjärtat att svämma över inombords. 
Inget av det här som man känner och upplever går ju att förutse eller ta på innan de faktiskt sker. Man kan inte föreställa sig hur allting ska vara eller bli under graviditeten men det är verkligen måttligt intressant att följa sig själv och sina nya instiker som mamma. Ibland känner man sig som Bambi på hal is, eller som en vilsen ekorre i skogen kring allt men man lär sig lita på sin magkänsla och det som känns rätt för en själv och sin lilla. Det finns ju så mycket man kan läsa sig till och jag har försökt att ta mig ann böcker istället för nätet då fysiska böcker har haft en tendens att ge en ordentlig fakta och information om allt man undrar över, och nätet har bara bestått av subjektiva åsikter om iprincip allting. Det finns saker man bör ta med en nypa salt och en del saker som man faktiskt vet är rätt eller fel. På något sätt är vi ju lite förprogrammerade också så mycket faller bara naturligt och av ren känsla om du frågar mig! (Där kom en subjektiv åsikt på nätet om allting ironiskt nog... Haha)

Vi har ju då två lipsillar i två olika former här i huset. Den ena är beskriven i stycket här ovan. Den andra lipsillen här är Lilleman han själv. På ren stockholmska betyder lipa att räcka ut tungan, men nere i Skåneland innebär det att gråta - så Lilleman har alltså hittat sin tunga och är inte blyg med att visa den för oss tillsammans med några boxande knytnävar i vädret eller glittrande skrattande ögon. Vi försöker tala om för honom hur mycket vi älskar honom och intalar oss själva om att de är därför han ler och busar så mycket när vi tittar på honom! Tänk om han redan förstod allt man sa? Då hade vi fått ångra en del svordomar och liknande. Men ännu är han så beskymmerslös och fri från påtryck från omvärlden så kärlek är väl nästan de enda han känner av om inte lite förtvivlan för hunger ibland också. Vi tänker att de är så lättsamt ett tag till i alla fall! 

Försöker dock förbereda honom eller snarare oss själva kanske, på Grekland semestern i augusti månad. En resevagn kom på posten igår och de är en hel vetenskap man ska ta sig ann när det gäller att hitta någon lämplig och rimlig för en 4månaders bebis. Men vi har en lista, samlat oss om samma inställning till allt vi behöver och tänker och sen får vi lära oss efterhand vad vår bebis har för behov på plats i den värmen och känna efter vad som blir bäst för oss på plats! UV skydd och ett mini apotek är givet att plocka med. Sem hoppas man bara att han ska älska resandet och Grekland lika mycket som vi gör. Kan känna smaken av gyros i munnen bara jag tänker på det här i vårt regniga Stockholm. De gör en upprymd inombords löjligt nog. Längtan i sin renaste form gör en lycklig med så vi räknar ned dagarna nu. 

(null)


Till top