SÅ STÅR VI RAKA I RYGGEN ÄNDÅ

I MITT HUVUD / Permalink / 0
Ni som alla sökt jobb efter jobb, har utbildning och någon slags erfarenhet eller kanske är väldigt gröna men extremt hungriga på att få starta? Hungriga på att få göra allt och lite till för det ni brinner för? 
Vad är det som ska krävas för att någon ska våga tro på en? Våga satsa minst ett halvår och i princip bara ha oddsen för sig att vinna ännu mer? 
Min grafiska lilla verksamhet som jag nyss tog tag i, den tog jag äntligen tag i både för att jag brinner för det men också för att jag personligen fått nog av mail med rubriker "Tack för att du sökte".

Mitt första projekt till och för min barndomsväns nya företag fick mig att slå hål på mina egna rädslor. Kände att det inte fanns något att förlora. Men ja var tvungen att tro på mig själv fullt ut som man kanske inte riktigt gjort förut. Förhoppningvis ger det mig egna vingar men ibland skulle det kännas så underbart att någon annan också faktiskt tror på en eller hade trott på en. 
Ens närmsta tror och lyckönskar en allt de kan men nu syftade jag på en potensiell arbetsgivare. (Så förstå mig rätt)

Någon mer än jag som gått igenom samma dilemman och tankeställningar? 
Hur motiverar ni er själva för att orka fortsätta? Känner själv att min nya lilla sysselsättning motiverar nog att hålla huvudet högt men det är ingen verksamhet som kommer ge det en vanlig heltidstjänst hade motsvarat. Utan det gör jag helt och hållet bara för mig själv och för att jag mår bra utav det vid sidan av min mammaledighet. 

Nå väl. Ritplattan ska gå varm idag. När lilleman sover så att säga. Vi är hemma igen och hela familjen är samlad i vår tvåa igen. Som förvisso fortfarande är ett litet stressobjekt med tanke på sambons projekt o köket. MEN det blir så bra när det väl är klart. Framförallt när mina händer har fått inreda och färdigställa allt sen! 
Och juste - hej November. Du kom tidigt i år. Känns overkligt att vi möts igen redan! 

Liknande inlägg

Till top