I SOMMAR KLÄDOR, Å STOCKHOLM LITE FÖR KALLT.

LIVET / Permalink / 0
Vad är oddsen? Ja, vad är oddsen att det snöar två dagar i rad i mitten av April? 
När William sov lunch efter öppna förskolan så satte jag mig på balkongen som var nyligen upprustad med dynor och filtar. Tänkte att jag skulle göra snöflingorna så obekväma det bara gick med vita ben och arga blickar. Sol vill vi ju ha nu. Varmt behöver det väl inte bli på ett kick, men snö? Nej nej nej. Å visst är det hysteriskt roligt att det nästan inte finns något som berör oss människor så mycket som vädret? I alla fall när det inte blir som vi tänkt oss eller förväntat oss, så är det de samtalsämne vi helst gnatar på om i evigheter... 
 
Hur som helst. Kom och tänka på en sak igår när jag slogs över hur många det är som titulerar sig "Influencers" på sociala medier. Alltså som yrke då. 
Skulle liksom typ vilja göra en viral grej och fråga alla som räknar sig som influencers, hur de själva skulle skriva en jobbanons om det dem gör? Vad deras syfte är och vad för egenskaper man måste ha för att "klara" yrket? Det skulle vara så intressant att se, eftersom det yrket kanske är det enda man inte kan söka till. Vad skulle det stå om de skulle gå att söka liksom?
De yrkessamma inom kategorin skulle säkert tycka det va as drygt och löjligt, men tänk ändå om det en dag blir ett yrke man kan söka? Om det finns en upparbetad bas redan som ett företag kanske gör själva, så arbetar man som reklampelare och profil utåt för företaget eller varumärket själv genom den? Det skulle ju vara något helt nytt i alla fall. Skulle man frångå ambasadörer och annan reklam genom "övriga" influencers då? 
Mitt huvud spann iväg flera kilometer i tankar kring detta som sagt. 
 
Fick mig en paus först när jag klickade igång det första avsnittet av den nya omtalade serien "Störst av allt". Förstår definitivt varför den var så omtalad redan efter halva första avsnittet. Å när man är inne på det nästsista idag, så får man sig många tankeställningar. Det finns så mycket som denna serien vill säga oss. Så känner jag i alla fall. Till mig når tydliga budskap och det måste de nog ge många andra också. Sjukt bra filmatisering och sen blir man ju lite glad att svenska folket äntligen kanske får upp ögonen för Jonathan Johanssons magiska låtskatt.
När jag hörde "Rosa himmel" tog det tillbaka mig till en av de bättre tiderna i mitt liv. Kom nästan in i trans. Musik kan liksom föra en bortom tid och rum på helt underbara men ibland märkliga sätt. Låten "Stockholm" sätter mig precis på pricken tillbaka till den stund jag hörde den första gången. På ett plåttak, men ett vinglas i handen, på mitt drömjobb mitt i stan, med blicken rakt ut över skärgården och Gröna Lunds karuseller susande i ögonvrån. En magisk tid. När jag i livet blev ett med mig själv. Å nu famlade jag iväg igen men till och med serien fick mig att flytta mina perspektiv lite på något sätt. Lät mig gå in i en gammal bubbla ett tag. 
 
Tillbaka till ruta ett då, oddsen att det snöar i mitten av April är väl ändå på minus noll eller en miljon kanske till och med? Beroende på hur man tänker, haha. Men snön föll. Jag strejkar den än idag. Solen tränger igenom molnen ytterst lite. Jag skulle behöva den fullt ut med alla dess strålar dygnet runt. Kankse inte skulle kolla på en djup och mörk serie när man behöver lite uppmuntran i vardagen men den är så intressant så har inte gått att undvika trycka på play. Lite annat umgänge på egenhand ikväll kanske ger en ny energi. Vill minsann hoppas på det i alla fall! Och där med känner jag att det är slut babblat för idag. 
Mina tankar och ord har bara kastats ut här idag som om det vore en hemlig liten dagbok, men skönt att kunna slänga ut det man grubblar över själv inombrods emellanåt. 
På återseende när snöflingorna lämnat oss för gott denna säsong!

Liknande inlägg

Till top