VARJE LITET ANDETAG

LIVET / Permalink / 0
Krispiga vinterdagar springer förbi. Ibland älskar jag känslan av att de biter i kinderna och ibland avskyr jag den. Det bästa är ju att man kan snöra upp en halsduk runt dem ifall de blir för mycket och bara njuta av den friska luften och att vara varm samtidigt.
Jag är en sådan människa som inte kan leva utan en halsduk. Inte för att absolut måste vara lindad runt halsen jämt, men den ska bara hänga där. Under axelremsväskan och ovanför jackan. Ändå har jag bara en svart och en grå jag varierar mellan. Enkelt och simpelt, kanske enformigt och tråkigt enligt vissa andra. 

Dagarna går här inne i alla fall och även om jag börjat med min bulletjournal så tar jag lite varje dag som de kommer. Mammaledigheten behöver ju inte innebära bara lathet och slappa dagar, men ibland får den göra det. Speciellt på måndagar. Grå måndagar, när frukosten är slut och lite riskakor är de ända att klämma i sig för att man är precis så där lat, så att man inte orkar gå och köpa något nytt.

En måndag där jag blir sådär tokigt skrivglad igen, den är idag. Skapandet i alla former går verkligen inte att styra. Även om man är driven och målmedveten. De blir aldrig lika bra att göra något som de dagarna då man verkligen simmar i samma ström som med sina känslor och visioner. Dom dagarna är något extra och jag antar att till skillnad från mitt förra inlägg har jag lyckats begrava en del hjärnspöken eftersom magkänslan har fått styra lite mer den senaste veckan. 

William har blivit röjarralf inte bara på fredagar utan alla dagar. Allt är kul och allt är spännande. De har de alltid varit men när man ser att de blivit på en helt ny nivå så blir till och med jag fascinerad av vad en bok och en liten mapp kan göra och innebära. Att se hans små händer ta sig ann världens alla möjliga ting gör mitt hjärta knäsvagt. Kanske är de han som får en att tränga bort allt de hjärnan tjatar om? Vill kanske tro att han är de bästa receptet på att bota inre stress och oroligheter. 

Nog för denna måndagen men lilleman sover i min famn och jag fick tillfälle att beundra hans fridfulla ansikte och djupa andetag lite extra. Man kan tro att en mamma får nog av de varje dag men nä. Varje gång är de lika underbart och rogivande att titta på. Och jag älskar våra rutiner. När man kanske aldrig kunnat njuta av rutiner förut så är jag glad att jag gör de nu. Annars hade vardagen inte gått ihop. Så ska försöka smyga in med lilla John blund till hans säg och ta en timmes egentid i soffan med lite rester från gårdagens lasagne i knät. Lär linda in mig i tre filtar också bara för att göra det lite extra cozy så man glömmer sin ensamhet en stund. Eller kan njuta av den extra mycket istället. 

Liknande inlägg

Till top