HIMLEN ÖVER CITY.

I MITT HUVUD / Permalink / 0
När något lyckas käka upp en helt å hållet. Inifrån å ut. När man känner en sån sjuk hatkärlek till en stad att man tillslut blir helt likgiltig. 
Här har man upplevt det bästa, de mesta och de sämsta. Å nu vill jag bara bort här ifrån. 
Jag gillar inte alltid "jag" mentaliteten, inte allt som är fejk, de tomma leenden som är lika genomskinliga som ett glas me vatten. Avsaknad av äkthet och genuinitet. Men är förälskad i möjligheterna, de hav av ställen man kan upptäcka och kan inspireras av på samma gång. Sjuk ekvation som verkligen gör en illamående. 
Kanske har fyra år här gjort sitt nu? När ska man liksom inse vad som är bäst för en själv? 
Nu styr jag inte min historia helt själv längre men det man styr över är vad man gör med de som ändå är. Å att välja bort de som går att välja bort är iscensatt. Att dra av de sista plåstret är inte lätt. Konsekvens tänket, den ovetskap som föds är extremt läskig och kommer över en som en kalldusch varje natt. Men den försvinner sakta men säkert. 
Återstår å se om en kväll framför Thomas Stenström på scen på fredag kan få mig att släppa ut mig själv igen. Musik brukar få snurr på mina känslor ganska brutalt. Jag vill känna saker och så mycket både han, Håkan och Jonathan Johanssons musik gjort me mig när jag krigat upp genom dimman förut längtar jag efter att få uppleva igen. Ord, meningar och texter välter omkull mig även fast jag tror jag är starkare än ett berg i en tsunami. 
En mamma är aldrig ensam, hon alltid sin andra halva brevid men det finns ju tusen olika sätt att vara ensam på. Å jag finner ett oerhört lustigt lugn i min ensamhet just nu. Kanske för att jag vet att det någonstans bara kan bli bättre nu. Det är ju skönt att kunna andas fritt och tänka framåt. Grubblet om det som varit är liksom färdigt grubblat. Nu vill jag bara att dagen omfamnar mig på allra bästa sätt, idag, imorgon och så länge jag behöver. 
Känner lite som man gör när man har lagom gott rus i kroppen, slista låten spelas på dansgolvet och man bara svävar fram och hjärnan ekar tyst. Man är bara där, snurrar runt i cirklar och tittar rakt in i ljuset. Å kan gå belåten hem trots att klackarna under fötterna ger vika lite då å då. 

Dagens bästa tips: 
Fåglar - Thomas Stenström
När allting faller - Thomas Stenström (för att jag grät floder till den en gång för många år sen men idag känner en sån enorm stryka i att höra den. Ingen kan nog nånsin förstå hur mäktig den var för mig då och även nu) 
Stockholm - Jonathan Johansson 

Liknande inlägg

Till top