MITT I ALLT. ALLT SOM ÄR.

I MITT HUVUD / Permalink / 0
Tre processer igång. Den ena löper in i den andra. Tre olika logotypes som ska göras och detta med att vara kreativ är verkligen inget man kan sätta någon press på. Försöker samla intryck, hitta fokus och ta mig ann alla delmål, men andra omständigheter stör lite påvägen. Ibland är vägen fram till resultatet i en kreativ process krokig. Just nu är den det. Liksom livets väg. 
Är så glad att jag vet vem jag är idag, vad jag vill och att jag äntligen fått tillbaka min självrespekt. Ingenting går före William i livet, inte någonting alls. Så när det finns tillfälle att ta sig ann jobb, då tar jag det och kör all in. Det vill säga när han sover. Men visst måste man själv andas och pausa ibland med. För att låta perspektiven komma till en och de där idéerna blandas ihop i hjärnkontoret utan någon press. Inte alltid så lätt att hitta balansen, å få allt som man vill. Men återigen, att bli förälder får en att inse vad som är viktigt i livet på riktigt. Å inget är viktigare än ens barn. Allt man själv är och vill sätts åt sidan och blir taget i andra hand, om de inte ibland går att kombineras med den lillas bästa. 
Det är en insikt som också får en att inse vad som är viktigt för en själv i slutändan.
 
Har också fått lära mig att acceptera det som hänt, att det inte går att förändra, utan det man måste göra är att utgå från helt nya förutsättningar för att ta sig an resten av livet. Har ofta haft en tendens att stanna i frågorna kring varför vissa saker just händer mig, å trevat med en likgiltighet på utsidan för att inte visa sårbarhet. Ibland blir det så förvirrande för en själv. Man måste va ledsen när livet gör en det utan att fastna i självkritiska mönster.
 
 
Vandrat långa mil i mina tankegångar kring om man verkligen även styr sin egen lycka... Å självklart gör man det. Du väljer var du vill lägga din energi någonstans. Du väljer vilken väg du själv ska gå. Sen kan du inte alltid påverka resultatet på allting, men man har åtminstonde alltid ett val. Jag väljer att arbeta med det som gör mig hel inombords. Jag väljer att vara en realist för att både se världen med öppna ögon men samtidigt inte ha för höga förhoppningar om den eller andra inverkande. Jag väljer numer också att alltid vara här. Det har den där lilla killen som fyllde ett i veckan framförallt lärt mig. Telefonen åker längre och längre bort. (Trist ibland när man vill fånga ett ögonblick och kunna bevara de för dem som inte är nära å se de haha) MEN, man mår bra av att vara här och se livet som det är. Man mår även bra av att längta och se framåt, men om man aldrig hinner ta in stunderna man lever i här och nu, då förstår jag inte vitsen med att se framåt om man ändå bara ska spola förbi och spring iväg från alllt som sker framför nosen på en? För vad ser man då fram emot om man inte låter sig uppleva de fullt ut?
Titta tillbaka gör man när man behöver lära sig något. Analysera och reflektera, hitta grunden i alla tendenser och händelser. Det gör man när något känns fel och magkänslan säger stopp.
Sagt det så många gånger förut å säger det igen, "livet är det som sker, medans vi väntar på något som aldrig kommer hända". Jag har valt en ny väg, en viktig väg. En väg som innebär att man måste pausa och andas ibland, löpa ut i det kreativa och samtidigt vara precis där livet sker. Sluta vänta på att saker och ting ska komma åt en. Man säger bara ja till det som gör en gott och man slutar aldrig minnas sitt eget värde. Den nya vägen tillsammans med nya uppdrag väntar här i Maj månad. I ren, "Evelina" anda, ska jag peppa igång mig själv med en popcorn kväll. Ibland behöver man motivera sig själv med de minsta, men kanske bästa medlen. Godsaker ligger då alltid nära tillhands. Hehe.

Liknande inlägg

Till top