CATCH THAT FEELING IF YOU CAN.

LIVET / mammaledig, mammaliv, viföräldrar / Permalink / 0
Jo, men nu har jag upplevt en ny känsla inombords. En som man bara vill packa ihop, trycka ner i en ask och spara föralltid å ta fram när man behöver den. Hjärtat har nog skapat ett sånt litet rum till denna känslan för den är så rå, så äkta och helt genuin. Och nu kommer the "cheesy" part då.
När man lämnar William på mornarna, och sen kommer vid tre/fyra för att hämta honom så är det som att man ser honom med nya ögon varje gång. Leendena bara smittar av sig och kramarna blir bara varmare och varmare. Sen är det den här grejen med när vi väl kommit hem igen. När jag plockat ner honom på marken från cykelsadeln och han får nycklarna, springer till porten och vet precis vart vi ska. Kommer in i lägenheten, plockar av oss alla ytterkläder och motvilligt cykelhjälmen som blivit en favorit-huvud-bonad, å sen sätter vi oss i soffan. Då kan jag känna ett sådant lugn och en sådan lättnad osa runt honom. Det är någonslags belåtenhet, tacksamhet för att jag är där igen med honom. Han tittade mig djupt in i ögonen hur många gånger som helst igår, som om han letade efter något där inne. Antaglien min kärlek, uppmärsamhet och bekräftelse på att han är det viktigaste och bästa i hela världen. Känner varje dag när vi får dessa stunderna att ögonen vattnas, men jag håller tillbaka dom för att inte få honom att tro att hans mamma är ledsen när han tittar på mig på de där ömma sättet. Men det är ju en sådan kärlek och ett sånt betryggande moment för mig att se honom så nöjd och behövd. Det är liksom så tråkigt för en vanlig människa att läsa detta, jag förstår det. Men ibland måste jag bara sätta dessa orden på dessa stunderna så att jag kan titta tillbaka på dem i framtiden även om jag aldrig skulle glömma dem i mitt eget minne. 
 
Har annars både tagit mig igenom Lady Gagas artist-biografi-dokumentär och Travis Scott. Måttligt mer imponerad av den person som visas bakom artistprofilen Gaga, än Travis. Dem visar två helt olika sidor av konstnärsskap känner jag rent spontant. Men självklart är dem två olika individer också. Främst känns den ena mer ytlig och "fame" jagande. Den andra genuin och kreativ, skapande. Ni kan väl gissa vilken som jag anser är vilken? Bra underhållning medans jag pillar på mitt sista grafiska projekt för en tid framöver i alla fall. Blir lite trött på alla serier som mer o mer påminner om varandra så dokumentärer och biografier är lite mer intressant för tillfället. 
Anyway, fyra timmar kvar tills förhoppningvis ett till sånt där moment uppstår som jag beskrev i första stycket. I can't wait for that or everything else that will come with this little man in life. 

Liknande inlägg

Till top